Man kan lätt beskriva det med gå från 0 till 100.......
Från att hitta situationer där han kan "låtsas lågprestera" : "glömma" gympa-kläder, "glömma" läs-utvecklingssteg, "glömma" ta hem kläder / läxor från skolan, "låtsas inte kunna" t e x prata rent eller med rätt ord för sin ålder, "plankat", tagit lättast vägen i det mesta och istället lagt massor energi på tänka på spelets värld har I gjort en helomvändning och börjat blomstra enormt : lyssna, engagerad i ta hem läxor, berättat direkt när han missat en grej t e x ett par mattetal och velat göra dem direkt samma dag, tar itu med saker t e x ta undan eller ta upp läxor eller hjälpa till med matlagning utan det minsta gnäll, räknar och läser extra med en ny glöd, satte själv igång med extrastäda rummet inkl inordna allt lego, ringer och fixar lek själv och planerar in & håller reda på sin bandytid själv samt t o m självmant tittade upp från tvn och frågade oss häromdagen då vi var på koncert - "Hur var koncerten? Var det kul? " när vi kom hem.......
Helt klart insåg han hur han kan få lite extra uppmärksamhet:) Jag talade med skolan om att lägga in en extra spark i Isaks bak nu så att säga
- vi har lagt ett uns mer energi på honom i form av krav att verkligen visa upp de jättefina färdigheter och kunskaper han har. För att tror inte han mår bra av att planka saker.
Men plötsligt en dag i barnskolan, så såg jag honom, det blev det uppenbart för mig hur han tappat engagemanget, motivationen. Och jag vägrar ge avkall på lära mina barn att värdera sig högt, tro på sin potential och att fortsätta utvecklas både ämnesmässigt och socialt. Jag vill verkligen se dem växa upp till härligt trevliga människor som får chans välja göra och jobba med det som de tycker är roligast. Sett skräckexempel på barn som tappat lust, varken hjälper till, struntar i att visa respekt för andra och som inte klarar prestera ens ok i varken ämnen eller vardagliga saker. Det vill jag inte stå för som mamma. Jag vill ge dem mitt bästa - lära dem allt jag kan och utveckla både mig själv och dem till att förstå sig själva och andra ännu bättre för varje dag. Och kunna få använda det till få njuta av ett kanonliv på alla sätt. Så ger mig inte så lätt.
Jag berättade för I hur speciell jag tycker han är och att jag vill han skall göra sitt allra bästa hela tiden. I berättade då att han har lagt av satsa på sig själv eftersom han senaste året tyckt att skolan inte berättat för honom att de "kräver mer". - De bryr sig inte, säger han, om att han skall göra bättre och finare så då har han inte gjort det helt enkelt. Och då har det blivit enklare och lättare att låta bli anstränga sig i allt för att han just... kan! Man testar allt man kan och går det så går det...
Så svårt det var att vakna upp och se förändringen när han inte visar samma sak hemma. T e x veckorna innan han sa detta så var han t e x superintresserad vid vår saga som jag skrivit till honom i sommar. Ett nytt kapitel i veckan. Och den har han älskat läsa, följa och göra de små uppgifter till som jag lärt honom lösa själv. Då var han framåt. Då hade han glöd. Då kunde han svårare ord, läsa med flyt och ta paus vid punkt. Han har mycket att lära sig som alla barn i den åldern. Han ligger till och med lite efter kände jag som mamma i somras då det började märkas att något hänt även om jag inte förstått vad- eftersom förra året tog mycket energi med hjälpa Ls igång med studieteknik/ räkna /lösa tal till Fysiklinjen Polhem och sen As oro för livet/döden/sova etc. Men när vi talade om det nu så sa han själv att han lagt av eftersom han typ kan. Ingen har i skolan brytt sig följa upp de små detaljerna och då slipper man eventuellt undan lätt.
Som förälder har jag den linjen att visa min glädje lära ut samt ändå bestämt men pedagogiskt lyfta upp hans utveckling som en röd tråd av beröm. Jag brinner för visa saker och det tror jag märks. Tex genom beröm och belöning ( i hans fall så får han välja på bland Pokémon-klistermärken då han själv ansträngt sig utan jag påminner) Och givetvis med uppmärksamhet: Kärlek, stöd, att man tror på honom och ser honom i nuet. Det i kombination med högre krav på honom gav tydligen massor energi och vips så började han blomstra. Handlade aldrig om hårdträning med själva ämnena utan mer med viljan att visa upp sig - att utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar