6.53 på 2 km!!

Min unge sprang 2 km på 6.53 min igår!!!!!!!!!!!!!!!!!  Kan ni fatta??? Helt otroligt!!


De utförde Coopers test på gympan Polhems gymnasium och skulle räkna ut syresättning i kroppen. Minns att när barnen var små var det nästan bara var en sak jag önskade att de skulle kunna. Och det var att kunna springa snabbt. 


Själv är mina fibrer i kroppen inte utformade för att sprinta snabbt och även om jag är uthållig i den fart jag kan prestera så hjälper inte det i vissa lägen:(
Det är alltid enormt bra att fysikt kunna det för det återkommer ALLTID som god kvalité när man t e x sportar bollspel i kontring eller friidrott etc.


Att just Lucas skulle bli så grymt bra på idrott hade vi aldrig kunnat räkna ut när han var liten. När han var ca 8 år så konstaterade Patrik och jag att han nog inte var alls bra på gymnastik. Och nog aldrig skulle bli. Främst var inte Lucas själv alls intresserad. Hans kropp hängde inte med då så mycket som han växte och han verkade ha 0 kordination. När han lärde sig simma så hade han så otroligt svårt att ens veva med en arm i en cirkel framåt och tittade mycket avundsjukt på de andra barnen som klarade lätt att veva en arm i en riktning och den andra åt andra hållet. Och t e x när han provade fotboll så sprang han väldigt sött åt det hållet klungan sprang men om det var en boll med där det var inte lika viktigt.. Minns att Patrik gav upp hoppet där på fotbollsträningen med en suck när han försökte skjuta bollen mot andra målet för han förstod inte ens vilket lag som skulle göra vad :P
Vi sa till honom att man kan ju knappast vara bra på allt. Han var så oerhört smart i alla andra ämnen. Och det viktigaste är ju alltid att man skall göra det man tycker är kul. Men bara något år senare när han växt ikapp sin kropp och tränat upp koncentration genom simhopp så vips kom en ytterligare sida hos honom.


Och idag typ MVG på allt han gör i idrott. 6. 53. Grymt coolt!