Gottegris som man är

Dajmkokos och vildhallon, bästa sorterna ut Lunds italienska glassbar.

En favvo på sommaren! <3

Ensam

Vissa dagar har jag en klump i magen.

Då känner jag mig annorlunda från andra tjejer, som bara snackar om vem som sa och gjorde vad, eller smink. Jag trivs fortfarande mycket bättre kring killar med lättsam och go stämning, speciellt Ma/NO/teknik-intresserade. Alltid älskar sport, rak kommunikation även om jag blev uppfostrad helt annorlunda mot mitt inre. Redan tidigt som liten hade ingen heller min typ av humor. Och ingen förstod heller hur sensitiv och rädd jag var för många saker. Har gömt såna sidor i många år, men hjälpt mig massor att släppa "masken jag känt mig indirekt uppfostrad att upprätthålla genom mammas/pappas och deras föräldrars mönster. Fortfarande jobbar jag för att släppa in andra att lära känna den sanna Cecilias inre. Och tränar mig i att tala om och lösa obekväma saker för att vara äkta mot mig, eller bana väg för andra. 

Tror allt detta hjälper mig att se ungdomar som har det svårt. Och de hjälper mig att reflektera över min barndom, släppa taget och läka. Jag är vuxen och vet i huvudet att vi alla är unika och därmed ensamma i världen per definition. Men ibland glömmer jag det. Det gör vi alla ibland. Sven och Gunilla kallade känslor av ensamhet och annat för en skatt. Om man välkomnar känslan och inser att vi alla ibland känner det, så skrämmer det inte längre. Brukar i de stunderna gå ut i skogen och titta på trädens stammar. Rötterna djupt ner i jorden ger mig perspektiv. Det lugnar klumpen i magen när den känns.