Vaknade en morgon strax innan hemresan av att B ledsen svalde hårt m oro i halsen efter hon precis smsat att hon ville hem i slutet. Men efter lite samtal var allt bra - hon hade bara hemlängtan ! <3 Skönt höra att hon trivs hemma också klart! :)
4 veckor är en lång tid. Vi har passat på göra mkt kul för killarnas åldrar och intressen när hon varit iväg så har varit riktigt underbart kul. Viktigt få låta dem få utlopp för sitt ihop m mig och B. Men när dagen närmar sig hemkomst så blev man varm i hjärtat! Jag är "bara" bonusmamma men märker hur tomt det är utan henne hemma hos oss.
Men nu äntligen har hon kommit! Hennes stolta pappa var så glad när han skulle hämta henne vid flyget. Och hon var verkligen sprudlande glad och uppskattande väl hemma!
Hon frågade mig direkt om jag ville se allt hon köpt och bara fullkomligt bubblade om allt och visade upp smycken, kläder och annat fint !
Just därför vi självklart ville stötta henne att få sin konfirmationsresa & konfirmation precis såsom hon önskade. Minns hur glad hon blev när jag hjälpte henne söka på internet och hittade denna resa. Och när hon berättade för alla att hon ville ha en (som hon sa - EN, inte två åtskiljda utan EN ihop) stor släktfest ihop m kompisar hemma i vår trädgård här så minns jag Bs leende. Det var ju på hennes mammas helg så vi trodde ju givetvis att vi skulle ordna hennes konfirmationsfest tillsammans men där fick vi tji. Det slutade med att vi fick både betala och ordna allt :( R och D hjälpte till m festtältet duktigt innan de stack över iallafall. Och fixade sina rum jättefint etc. Kanonduktiga var alla våra barn när de ställde upp! I övrigt var det inte mycket att be för ... vi fick slita själva både före och efter.... men vad gör man inte för sina familjebarn :)!
Värt allt när man såg hur det lyste av glädje ur hennes ögon!
Lite bilder från hennes resa :
Ååå, titta på henne ... finaste tjejen! <3 Vi har saknat dig!
